Innehåll

Tillbaka

Introduktion
Smärttillstånd i ländryggen

Diskbråck
Spinal stenos
Degenerativ spondylolistes

Diskbråck

Vad är diskbråck?

Diskbråck berör oftast nedre delen av ländryggen. Ischias-smärtor är typiska för diskbråck. Med ischias menas värk och utstrålande smärta antingen i ett ben eller båda benen. Utan yttre anledning förekommer stickningar, "myrkrypningar" m m. Känseln kan försvinna och man kan uppleva viss svaghet i benet (benen).

Vid diskbråck i ländryggen är det vanligt att man först insjuknar med enbart ryggsmärtor som går över i ischias-smärtor efter några dagar eller veckor. Symtom på lumbago kan förekomma samtidigt som symtom på ischias och man talar då om lumbago-ischias. (länk)

Smärtans intensitet kan variera betydligt mellan olika personer, från mycket lätt smärta i vissa situationer till en intensiv konstant ischias-smärta både dag och natt. Det är emellertid inte ovanligt att diskbråck varken leder till smärta eller andra symtom.

Ibland kan alla nervrötter i ryggmärgens nedersta del tryckas samman vid diskbråck. Detta leder till dubbelsidig ischias och ibland nedsatt känsel i underliv och lår. Dessutom kan urinblåsan och ändtarmens ringmuskel försvagas. Tillståndet är akut och kräver i regel operation.

Vad beror diskbråck på?

Diskbråck är en del av en process där diskarna mellan ländryggens kotor åldras. Oftast kan man inte se något samband mellan yttre orsaker och uppkomsten av diskbråck. Olika undersökningar antyder emellertid att diskbråck ibland kan orsakas av tungt arbete, särskilt i kombination med lyft och vridningar. Många studier antyder också att personer som under lång tid och i sittande ställning utsätter hela kroppen för vibrationer löper större risk att drabbas av diskbråck. Hur smärtan vid diskbråck uppkommer är inte helt klarlagt.

Hur kan diskbråck förebyggas?

Det finns skäl att vara särskilt försiktig vid tunga lyft i samband med att man vrider bålen. Att minska känningarna av vibrationer som hela kroppen utsätts för kan också ha betydelse. Det bästa är sannolikt att ha en allmänt god hälsa, träna kroppen och sluta röka eller röka mindre.

Hur undersöks diskbråck?

Noggrann undersökning är viktig för att fastställa om det finns ett diskbråck och om nervrötter har påverkats. Om ischias-smärtorna varar i två till tre månader kan undersökning med datortomografi (en kombination av röntgenfotografering och datorteknik som ger en tvådimensionell bild av den undersökta kroppsdelen) eller magnetkamera behövas. Särskilt gäller detta om läkaren överväger kirurgisk behandling.

Hur kan diskbråck behandlas?

Den traditionella behandlingen av diskbråck och ischias omfattar bl a sjukgymnastik och medicinering. Det är inte troligt att denna behandling nämnvärt kan påverka sjukdomsförloppet. Däremot kan symtomen lindras.

Kirurgisk behandling

Kirurgisk behandling kan bli aktuell om symtomen varar i två till tre månader, särskilt om ischias-smärtan i benet är starkare än ryggsmärtan.

I en stor vetenskaplig studie har icke-kirurgisk behandling jämförts med kirurgisk behandling. Efter ett år var resultaten av kirurgisk behandling överlägsna, men från fyra år och upp till tio år efter att behandlingen inleddes fanns det ingen säker skillnad mellan resultaten. (Studien omfattade inte patienter med mycket stark ischias-smärta eftersom dessa inte bedömdes ha något alternativ till kirurgisk behandling.)

Kirurgisk behandling av patienter med diskbråck syftar i första hand mot att häva bensmärtan. Resultaten är generellt mycket goda med en stor andel botade eller starkt förbättrade patienter.

Under senare år har användningen av s k mikrokirurgi och andra nya operationsmetoder vid behandling av diskbråck diskuterats intensivt bland medicinska specialister. Jämförelser mellan traditionella och mikrokirurgiska diskbråcksoperationer har dock inte visat några säkra skillnader i behandlingsresultat mellan metoderna.

Andra behandlingsformer

Sedan mitten av 1960-talet har diskbråck behandlats genom att läkemedlet chymopapain injicerats i disken. Vissa vetenskapliga studier visar att kirurgisk behandling ger bättre resultat medan andra studier visar att behandlingen kan ha en viss effekt. Komplikationer har förekommit, särskilt överkänslighetsreaktioner och mer eller mindre omfattande förlamningar.

Under senare år har diskar även sugits ut (perkutan diskektomi) eller bränts bort (laserteknik) istället för att opereras. Jämförelser med chymopapain-injektioner och kirurgisk behandling har dock visat att denna behandlingsform inte varit tillräckligt effektiv hos de flesta patienter.